Ja ni, har setat och funderat lite granna på denna .. och fan va svårt det är!
Men jag har kommit fram till det jag ska skriva trots allt.

Jag har självklart varit kär i pojkarna i klassen när man gick på lågstadiet, men
den kärleken var liksom inte äkta så den sorterar jag bort!
Sen så hade jag pojkvänner i högstadiet och eftersom jag inte var kär i dom
så gjorde jag slut, vilken heartbreaker jag var va?! haha nejdå.
Och eftersom jag gjorde slut så räknas inte det heller tycker jag!
Sen i gymnasiet så hade jag även då några pojkvänner haha men jag tyckte
alla var för tråkiga och dryga så det tog slut även där.
Fast på sommarlovet från 9an till 1an i gymnasiet så blev jag dökär i en kille
som bodde i smb, jag var väldigt mycket i smb då..
Jag minns att han gjorde slut lite innan min födelsedag och usch så ledsen jag blev,
då kändes det verkligen att jag var kär. Kunde ligga och gråta på nätterna..
Men tack vare att vi blev tillsammans så fick jag massor med fina vänner i smb ♥
Vi var tillsammans i 4månader.

Men nu så har jag verkligen hitta MIN KÄRLEK och den går inte att jämföra med min första kärlek!
Detta som jag är med nu om kallar jag riktig, äkta och underbar kärlek ♥
Min Emanuel är världens bästa, min soulmate :')

nej nu ska jag gå ut med Vilda, ska ju senare iväg till körskolan och lilla tjejen ska självklart få gå en lång promenad innan. :)

seya!